Vedran Calvin Bozic

Jag sitter nu på mitt rum. Det är nedsläckt i taket och jag har bara en lampa som lyser.
Jag är väldigt lugn får jag lov att säga. Det härliga med att vara sjuk är att man på något vis får sin egna tid. Man får helt plötsligt rum för att tänka på saker man kanske tryckt bort för att det funnits så mycket annat att tänka på.

Jag tror att vi människor i dagens samhälle glömmer bort att trycka på paus ibland och kör på lite för fort.

Det är lätt att man pressar sig till att hinna med allt alla andra tycker är rimligt.

Jag är verkligen stresstålig! Det har jag alltid varit, och jag får panik utav stunder då allting bara är lugnt och inget verkar hända. Jag känner mig misslyckad om jag inte har mycket att hålla på med. För då kanske folk tror att man inte alls är på väg att lyckas osv. Jag tror att vi är många som egentligen skulle må bra utav att våga stanna upp och bara tänka efter. Så är det något jag lärt mig utav att vara sjuk nu så är det att det är skönt att vara själv. Det är inget fel i att sitta för sig själv ibland och fundera. Många kanske är rädda för vad andra omkring ska säga. Men det är skillnad på att vara själv och att vara ensam. Att vara själv är ju något man väljer!

Ne hörrni!

Tänk igenom saker och ting nu och ta er en lite stund där ni får varva ner och fundera!

Det gör allt så mycket enklare.