Oj
Hej igen!
Den här kvällen känns jätte bra. Har börjat få igång allt pluggande o jag älskar när man känner att saker är avklarede.
Bra betyg blir det också!
Här är en text jag skrev för ett tag sen, blev vald som en utav lunars sommar-pratare med den och fick en bedömning utav min svenska lärare!
__________
Stockholm
Jag åker över till Stockholm under ett par dagar för där trivs jag som bäst. Ögonblicket då jag kommer ut ur tåget är mitt favoritmoment. Alla sorters människor som rör sig i ett ständigt tempo, på ett annorlunda vis. Det allra bästa för mig är för många människor det värsta: Man är mycket mindre, man spelar inte en lika stor roll här. Stockholmare är människor som gör något med sin tid, istället för att fylla ut den med onödig energi som går åt att granska, kommentera och baktala människor. Här får alla vara den de vill utan att ställas till svars.
Jag tog fram mina hörlurar och satte favoritlåten på repet. Jag satte mig på ett café och kände deras tempo sakta bli en del utav mig. Där satt jag, ensam, med en macka, en kopp te, och en liten jävla sockerbit. Jag log brett för mig själv. Det måste ha sett dumt ut, men här är poängen. Ingen bryr sig! Här får man se dum ut, man får känna sig vilse och man får vara sitt egna jag.
Det här med att fika är ett utav Stockholms tio budord. Alla fikar. De sitter med bästa vännen och en latte, det pratas karriär. De alldeles nyinflyttade ?partypinglorna? ska alla bli stjärnor. Vissa lyckas, andra kommer halvvägs och kommer på andra tankar och stannar där. Några tar hjälp utav dokusåpornas egna mystiska magi och blir Stureplanspinglor, står i den oändliga kön utanför Spy Bar som aldrig tycks bli kortare. Och de skriker till vakterna: Amen suck, jag va ju fan med i floorfiller förra året jueeä! Men de får nöja sig med att bli hänvisade längst bak i kön och se Emma Andersson, Carolina Gynning, Linda Rosing och Natacha trippa förbi och utan problem bli insläppta.
Kanske det mest tragiska är dem vi ser sittandes i tunnelbanan som spelar på samma gitarr de hade med sig hemifrån den dagen då de bestämde sig för att våga chansa och möjligen lyckas. Vi ser dem och hör dem spela för att få ihop till en brödbit eller kanske lite amfetamin som dövar tankarna om deras misslyckande, och får dem glömma staden som slog ner dem.
Stockholm är en stor stad med enorma möjligheter. Men en sanning som är lika vass som den vassaste knivs egg: Livet är inte rättvist. Vi har bevis på det. Vissa får gå före i kön till Spy Bar andra får knappt vara i närheten utav en sådan allmän plats som en tunnelbana. Men ändå sitter jag här på Café ?Star Shine? med en macka, en kopp te, och en liten jävla sockerbit. Yes Sir! Jag drömmer om att göra samma sak som många andra. Våga chansa, ta risken och kanske förlora eller möjligen vinna. Packa det förflutna och flytta till staden med möjligheter. Våga drömma om den vita limousinen som tar mig till Globen där jag sakta går upp till scenen och tackar för priset som "bästa nykomling".
Sen kära vänner, läsare, lyssnare och medmänniskor återstår det att se om jag blir den som går förbi hela kön utanför Spy Bar och ler glatt mot vakten som vänligt släpper in mig. Eller om jag sitter i tunnelbanan i en lila sovsäck med en svart hatt bredvid och spelar. Ja om sanningen ska fram så kan jag inte spela gitarr men sjunga det kan jag! Då kanske jag får ihop en slant och den spenderar jag på en macka, en kopp te, med en liten jävla sockerbit, i staden Stockholm.
Vedran Calvin Bozic
____
Kommentaren ifrån min svenska lärare löd:
Snyggt. Du har bearbetat din text och efter någor detaljförändringar kan den publiceras på hemsidan tycker jag. Bedömningsnivå i Sv C är MVG. Finslipa på texten igen och skicka sedan in den i din box och till Helen Forsberg som ansvarar för att lägga ut bloggarna på hemsidan. Kicki
Den här kvällen känns jätte bra. Har börjat få igång allt pluggande o jag älskar när man känner att saker är avklarede.
Bra betyg blir det också!
Här är en text jag skrev för ett tag sen, blev vald som en utav lunars sommar-pratare med den och fick en bedömning utav min svenska lärare!
__________
Stockholm
Jag åker över till Stockholm under ett par dagar för där trivs jag som bäst. Ögonblicket då jag kommer ut ur tåget är mitt favoritmoment. Alla sorters människor som rör sig i ett ständigt tempo, på ett annorlunda vis. Det allra bästa för mig är för många människor det värsta: Man är mycket mindre, man spelar inte en lika stor roll här. Stockholmare är människor som gör något med sin tid, istället för att fylla ut den med onödig energi som går åt att granska, kommentera och baktala människor. Här får alla vara den de vill utan att ställas till svars.
Jag tog fram mina hörlurar och satte favoritlåten på repet. Jag satte mig på ett café och kände deras tempo sakta bli en del utav mig. Där satt jag, ensam, med en macka, en kopp te, och en liten jävla sockerbit. Jag log brett för mig själv. Det måste ha sett dumt ut, men här är poängen. Ingen bryr sig! Här får man se dum ut, man får känna sig vilse och man får vara sitt egna jag.
Det här med att fika är ett utav Stockholms tio budord. Alla fikar. De sitter med bästa vännen och en latte, det pratas karriär. De alldeles nyinflyttade ?partypinglorna? ska alla bli stjärnor. Vissa lyckas, andra kommer halvvägs och kommer på andra tankar och stannar där. Några tar hjälp utav dokusåpornas egna mystiska magi och blir Stureplanspinglor, står i den oändliga kön utanför Spy Bar som aldrig tycks bli kortare. Och de skriker till vakterna: Amen suck, jag va ju fan med i floorfiller förra året jueeä! Men de får nöja sig med att bli hänvisade längst bak i kön och se Emma Andersson, Carolina Gynning, Linda Rosing och Natacha trippa förbi och utan problem bli insläppta.
Kanske det mest tragiska är dem vi ser sittandes i tunnelbanan som spelar på samma gitarr de hade med sig hemifrån den dagen då de bestämde sig för att våga chansa och möjligen lyckas. Vi ser dem och hör dem spela för att få ihop till en brödbit eller kanske lite amfetamin som dövar tankarna om deras misslyckande, och får dem glömma staden som slog ner dem.
Stockholm är en stor stad med enorma möjligheter. Men en sanning som är lika vass som den vassaste knivs egg: Livet är inte rättvist. Vi har bevis på det. Vissa får gå före i kön till Spy Bar andra får knappt vara i närheten utav en sådan allmän plats som en tunnelbana. Men ändå sitter jag här på Café ?Star Shine? med en macka, en kopp te, och en liten jävla sockerbit. Yes Sir! Jag drömmer om att göra samma sak som många andra. Våga chansa, ta risken och kanske förlora eller möjligen vinna. Packa det förflutna och flytta till staden med möjligheter. Våga drömma om den vita limousinen som tar mig till Globen där jag sakta går upp till scenen och tackar för priset som "bästa nykomling".
Sen kära vänner, läsare, lyssnare och medmänniskor återstår det att se om jag blir den som går förbi hela kön utanför Spy Bar och ler glatt mot vakten som vänligt släpper in mig. Eller om jag sitter i tunnelbanan i en lila sovsäck med en svart hatt bredvid och spelar. Ja om sanningen ska fram så kan jag inte spela gitarr men sjunga det kan jag! Då kanske jag får ihop en slant och den spenderar jag på en macka, en kopp te, med en liten jävla sockerbit, i staden Stockholm.
Vedran Calvin Bozic
____
Kommentaren ifrån min svenska lärare löd:
Snyggt. Du har bearbetat din text och efter någor detaljförändringar kan den publiceras på hemsidan tycker jag. Bedömningsnivå i Sv C är MVG. Finslipa på texten igen och skicka sedan in den i din box och till Helen Forsberg som ansvarar för att lägga ut bloggarna på hemsidan. Kicki
Kommentarer
Trackback
