A diary of a mad black woman

Men shiit villka jävla nrdar vi känner oss som. Hela lägenheten mörklagd med filmen på.
Runt slutet börjar vi höra varandra snyfta, o ja, till och med jag grina. Fatta villken romantisk film detta är.
Det är en utav de bästa jag någonsin sett och varje gång jag ser den, lär jag mig mer!
Andrea skriker: Varför kan ingen älska mig på det viset? Alla gapar att de håller med.

Ne till och med vi som verkligen brukar hata kärlek sitter här och längtar. Börjar mitt hjärta smälta och jag kanske till och med känner sympati och medlidande. Haha det var verkligen ett skämt. Aldrig, jag bara älskar mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0