Uteliggare
Kalla mig kall om du vill men jag skiter ärligt talat i. Jag antar att den meningen fick dig att tycka att jag är ännu kyligare. Men nu måste jag skriva av mig.
Jag är så trött på alla uteliggare här i Sverige som det på något vis ska vara så synd om. Men det är det inte.
När man sitter på tågcentralen i Borlänge så hittar man dom sittandes och muttrande åt folk som går förbi. Dem kallar folk för snobbiga äckel osv. Men varför?
Att jobba sig till det man har och det man äger det är inte snobbigt, det är starkt. Ofta får överklassen ta så mycket onödigt skit. Det låter som att man får alla sina pengar serverade. Men att nå en viss status kräven tid, kraft, utbildning och framför allt starkt kämpande med mycket motgång.
Hadde man suttit i ett hörn bakom ICA i ett land som Sverige som erbjuder alla trygghet och ett någorlunda liv, då hade jag tyckt att man fick skämmas. Det är då man borde få blickar, ord och hat efter sig. Dem människorna sitter där med chansen att komma någonstans. Herregud, i Sverige kan man utbilda sig om man så är 40 år. Men dem vägrar. Jag förstår att det kan vara svårt att ta sig ut och kanske bryta ett mönster som tex supande och drogmissbruk. Men vad i livet är så lätt då?
Dem som sitter i spanien och smuttar på ett glas champange i sin svin dyra villa behöver inte ha haft det enkelt hellert. Dem har kanske inte kämpat mot sprit eller droger men mot problem som kanske gör lika ont och är lika svåra att övervinna. Nee uteliggare, det är inte så jävla synd om er som ni tror!
Okej om ni hadde legat tiggandes på gatan i ett land utan ett lika starkt välfärdssystem och ett tryggt socialt skyddsnät. Då hadde jag kunnat förstå er. Men snälla, välkommen till Sverige och de möjligheter som 2008 har att erbjuda och ryck upp er för fan!
