Vedran Calvin Bozic

Jag sitter och funderar kring den svenska avundsjukan. Jag är så trött på att så många i detta land har så svårt att ta andras framgång. Är det så svårt att år 2oo8 kunna glädjas när någon får en gnutta glädje i sitt liv? Jag kan ju själv erkänna att jag känt avundsjuka och lite sorg när det gått bättre för någon annan. Men, jag har lärt mig att att jag inte mår bättre utav det. Mest utav allt har jag lärt mig att den största lyckan och framgången kommer när man slutar vänta. När girigheten stillar då händer så mycket.

Ofta stöter jag på elaka kommentarer här på bloggen, men det stör mig inte så mycket. Jag har lärt mig att omvandla och tyda elaka blickar och ord som ett tecken på framgång. Det är synd igentligen att behöva få reda på det genom ett sådant sätt. Jag tänker mer på alla som kanske inte kan ta det, folk som inte är lika trygga i sig själva.
Dem människorna känner jag med, jag tror att även ni en dag kommer förstå er på och tyda dessa glåp ord ifrån människor som är svaga, som försöker stärka sin egna självkänsla genom att trycka ner er.

Är det så svårt att förstå att vår framgång inte raseras utav er utan den stärks? Mitt tipps är att lära känna sig själv och sina svagheter för det är då man stärker. Mitt råd är att hitta en punkt i livet då ni är tillräckligt trygga att kunna släppa hatet och sorgen för då kommer eran tur. Då är det dags för er att nå lycka, framgång och då kommer ni INTE glädjas utav kommentarer ifrån människor som var olyckliga, sarkastiska och avundsjuka precis som ni.