mer tankar
Borde igentligen inte vara vaken, borde sova då jag ska till skolan. Men ni vet när man är sjuk så sover man hela tiden och sen när det är dags att sova på riktigt så är man utvilad. Eller jag känner ju att jag är lite slö, sådär när man är sjuk. Men verkligen inte trött på ett sömmnigt vis.
Jag satt och prata med en kompis som heter sanna. Hon bor nere i nedersta Sverige och vi började faktiskt prata på facebook efter att hon sett mig i tv programmet jag var med i.
Helt underbart att man kan börja skriva med en person man aldrig träffat och plötsligt börja skriva om allt möjligt, precis som att man varit värsta bästa vänner och inte hunnit ses och sen har man världs mycket att prata om.
Anyway, vi pratade idag om mentaliteten och kultur skillnaden mellan Sverige och tex medelhavs länder som Italien.
Jag själv är ifrån Bosnien och deras kultur påminner otroligt mycket om den i Italien och det är en stor skilland mellan dessa länder och Sverige.
Jag är inte alls negativ mot Sverige, nej herregud, jag är så tacksam över att fått komma hit och dessutom fått tagit del utav allt som detta land har att erbjuda.
Det är just den vänskapliga delen jag saknar. Jag saknar mycket utav att man bara kan gå ut på stan utan att behöva dricka så mkt att man plötsligt törs fråga en okänd person något, eller bara säga: Hej!
I Bosnien och även Italien är det mer konstigt och avvikande om man inte tar kontakt, man hjälps åt och vill lära känna.
Jag saknar det att livet är en gemensam väg att gå, man hjälps åt och värnar om de nära och dem som behöver hjälp. Jag saknar även min släkt där nere. Ofta blir många svenskar shockade utav att man säger att man har 100 kusiner, men hadde jag tagit hit dem och mätt släkten efter ett svenskt mått så skulle 10 utav dem räknas.
Men där nere är man släkt med alla och släkt är inte något jobbigt som man undviker och man gruvar sig inte när man ska träffa dem. Nej, man glädjs och man träffar dem nästan varje dag. Hela byn man bor i är familj även om man inte har blodsband, man låser inte dörrar. Grannen kan öppna dörren kl 7 på morgon och ingen är vaken. Dem tar sig friheten att koka kaffe och göra iordning frukost och det är inget konstigt med det. Man blir inte shockad när man ser Agda ifrån fyra hus bort, suttandes på en kopp te i ens soffa.
Nej jag saknar vänskapen, familjebanden och mycket annat, Även om jag fortfarande älskar Sverige.
/ Vedran
Jag satt och prata med en kompis som heter sanna. Hon bor nere i nedersta Sverige och vi började faktiskt prata på facebook efter att hon sett mig i tv programmet jag var med i.
Helt underbart att man kan börja skriva med en person man aldrig träffat och plötsligt börja skriva om allt möjligt, precis som att man varit värsta bästa vänner och inte hunnit ses och sen har man världs mycket att prata om.
Anyway, vi pratade idag om mentaliteten och kultur skillnaden mellan Sverige och tex medelhavs länder som Italien.
Jag själv är ifrån Bosnien och deras kultur påminner otroligt mycket om den i Italien och det är en stor skilland mellan dessa länder och Sverige.
Jag är inte alls negativ mot Sverige, nej herregud, jag är så tacksam över att fått komma hit och dessutom fått tagit del utav allt som detta land har att erbjuda.
Det är just den vänskapliga delen jag saknar. Jag saknar mycket utav att man bara kan gå ut på stan utan att behöva dricka så mkt att man plötsligt törs fråga en okänd person något, eller bara säga: Hej!
I Bosnien och även Italien är det mer konstigt och avvikande om man inte tar kontakt, man hjälps åt och vill lära känna.
Jag saknar det att livet är en gemensam väg att gå, man hjälps åt och värnar om de nära och dem som behöver hjälp. Jag saknar även min släkt där nere. Ofta blir många svenskar shockade utav att man säger att man har 100 kusiner, men hadde jag tagit hit dem och mätt släkten efter ett svenskt mått så skulle 10 utav dem räknas.
Men där nere är man släkt med alla och släkt är inte något jobbigt som man undviker och man gruvar sig inte när man ska träffa dem. Nej, man glädjs och man träffar dem nästan varje dag. Hela byn man bor i är familj även om man inte har blodsband, man låser inte dörrar. Grannen kan öppna dörren kl 7 på morgon och ingen är vaken. Dem tar sig friheten att koka kaffe och göra iordning frukost och det är inget konstigt med det. Man blir inte shockad när man ser Agda ifrån fyra hus bort, suttandes på en kopp te i ens soffa.
Nej jag saknar vänskapen, familjebanden och mycket annat, Även om jag fortfarande älskar Sverige.
/ Vedran
Kommentarer
Postat av: Marre
Jag håller med dig. Vi svenskar är så instängda..
Postat av: Mezgin
Samma här vedrankey :)
Guuud vad söt bild det var, är det på dig och din pappa?
Trackback
